1864-1901 French painter and printmaker. He is best known for his portrayals of late 19th-century Parisian life, particularly working-class, cabaret, circus, nightclub and brothel scenes. He was admired then as he is today for his unsentimental evocations of personalities and social mores. While he belonged to no theoretical school, he is sometimes classified as Post-Impressionist. His greatest contemporary impact was his series of 30 posters (1891-1901),   Related Paintings of Henri de toulouse-lautrec :. | The Dance | Aristide Bruant at His Caharet | Pa Moulin Rouge Kadrilj borjar | Salon at the Rue des Moulins | Aristide Bruant in his Cabaret |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Alma-Tadema, Sir Lawrence
b.Jan. 8, 1836, Dronrijp, Netherlands. d.June 25, 1912, Wiesbaden, Germany. Painter and designer of Dutch birth. The son of a notary, Alma-Tadema demonstrated an early artistic ability. In 1852 he entered the Antwerp Academy, where he studied under Gustaf, Baron Wappers, and Nicaise de Keyser. An important influence at this time was Louis De Taye, Professor of Archaeology at the academy and a practising artist. Alma-Tadema lived and worked with De Taye from 1857 to 1859 and was encouraged by him to depict subjects from the early history of France and Belgium. This taste for historical themes increased when Alma-Tadema entered Baron Henri Leys studio in 1859 and began assisting him with his monumental frescoes for the Antwerp Town Hall. While in Leys studio, Alma-Tadema produced several major paintings, for example the Education of the Children of Clovis (1861; ex-Sir John Pender priv. col., see Zimmern, p. 3) and Venantius Fortunatus Reading his Poems to Radagonda (1862; Dordrecht, Dordrechts Mus.), which are characterized by their obscure Merovingian subject-matter, rather sombre colouring and close attention to detail.
Agnolo Gaddi
Italian Early Renaissance Painter, ca.1345-1396 Son of Taddeo Gaddi. Through both his brother Giovanni and his father, Agnolo was heir to the Giottesque tradition and to a successful family enterprise, which he directed with enormous success up to the turn of the 15th century. He is first mentioned as a painter in 1369, when he assisted his brother Giovanni and Giovanni da Milano in decorations for Urban V (reg 1362-70) in the Vatican. Although he probably did not assume full responsibility for the workshop until his brother Giovanni death, he must have begun accepting his own commissions as early as the 1370s. The nature of his early work and whether it included an altarpiece dated 1375 (Parma, G.N., 435), however, remains a matter of debate. Logical or likely though it may be, the notion that this early activity developed out of his brother Giovanni still little-known art is hypothetical. Whereas the works grouped around Giovanni name are all small panels, Agnolo was an artist who, like his father, excelled in wall painting. Indeed, three monumental fresco cycles (see below), in the Castellani Chapel (painted c. 1384) and the choir (painted c. 1388-93) of Santa Croce, Florence, and the chapel of the Sacra Cintola (doc. 1393-5) in Prato Cathedral, constitute the artist most notable surviving works and offer a basis for reconstructing the content and chronology of his oeuvre.